Att på tåget inse att man inte ska resa...

Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig... Jag är oerhört glad att jag vaknade, om än enormt trött (då det var FÖR tidigt), på ett sånt fantastiskt humör! Det var upp och iväg, köpa en god latte på centralen och hitta rätt tåg. Så långt, allt väl... Men! För att göra en lång historia kort: högskolans intranät funkade inte igår, datum hade ändrats, telefonnummer fungerade inte... När jag rullade ut från Stockholm insåg jag till min förfäran att jag inte alls skulle till Falun idag! För de hade skrivit fel och introt hade flyttats - till igår. Gissa min paniknivå, mellan 1-10... Jag lyckades samla mig, få tag på rätt personer, komma på en ny plan och hoppa av i Uppsala. Ett besök på svärmors jobb - och en presentation på hela kontoret, vem jag presenterades som? Jo svärmor förklarade glatt att "detta är min blivande sonhustru"... Hehe! Så söt! Vi tog en fika och jag fick höra om deras resa till Marocko i förra veckan. Sen tog jag mig en lov och njöt Uppsala, innan vi åt god kinalunch tillsammans och pratade mer resor. En mysig dag! Vi gick in på Synoptik då svärmors glasögon åter gått sönder och där träffades jag av amors pilar... Det är drygt 10 år sedan jag köpte mina förra glasögon, länge har jag letat utan att finna - men nu fanns de bara där! Jag är helt såld, men måste ju få lite smakråd... vad säger ni? Bågarna är i metalliclila, lite svårt att se, men försök... Hjälp mig! Passar de?

En skinnjacka har jag nog "bara" letat efter i fem år... och denna fann jag, för en schysst peng idag. Inte som jag hade tänkt mig och inte heller i äkta skinn... men jag gillar'n! Återigen, vad säger ni?

När jag väl skulle återvända hemåt inträffade något obehagligt. I ögonvrån såg jag hur en kvinna faller platt, precis när jag skulle kliva in på stationen. Först var hon lite förvirrad, glasögonen hade böjts helt skeva och hennes lunch blev mos. Hon höll sig för hakan och det tog en liten stund innan vi kunde hjälpa henne upp. Hon hade sprungit och missat det lilla, diskreta trappsteget - exakt en sån grej som jag annars är proffs på! Det är då man bara vill sjunka genom marken. Som tur var klarade hon sig ganska bra och det visade sig att vi skulle åt samma håll, så vi slog följe. Jag hade en extra macka i väskan som hon fick och det kändes skönt att prata en stund med henne, så att jag visste att hon var okej. Vi vinkade adjö när jag klev av i Rotan. I dagens samhälle känns det nästan lite märkligt, men väldigt bra, när man kan hjälpa någon, bara genom att visa lite medmänsklighet. Jag hejar för mer sånt!

Precis i skrivandets stund ringde dessutom M. Från ett 08-nummer. Jag fattade först inte vem det var, det tog en stund innan paletten trillade ned, vilken överraskning! Jag blev så galet glad att hon kommit hem, drygt en månad innan beräknat, dessutom! Har saknat henne. Ska bli kul att snart ses igen, då hon har bott utomlands bra himla länge nu! Välkommen hem!

Idag är min dag, min bonusdag. Jag har inte haft någon stress i världen. Det är skönt när man kan påminna sig själv - eller svara tjejen i kassan, som stressat säger att datorn snart ger svar, att "jag har inte bråttom, det är lugnt, jag ska ingenstans". Bara njuta av att finnas till.

Nu ska jag ge mig på ett träningspass och sedan styra upp lite plugg och jobb. Det gäller att nyttja energin medan den finns!