Ja, igår var min första dag som heltidsanställd vid "min" nya förskola. Det är en stor förskola med många avdelningar, många pedagoger och många barn. Min avdelning består av 32 barn och sex pedagoger, mig inkluderad. Under dessa första två dagar har vi framför allt förberett vår avdelning, fixat såväl praktiska som teoretiska detaljer. Gått igenom rutiner och säkerhet, samt intranät och andra viktiga inloggningar och ansvarsområden. Jag kan meddela att jag är trött i huvudet. Imorgon kommer äntligen barnen och det är dags för de första inskolningarna, både barn och föräldrar ska få lära känna det som ska komma att bli deras vardag för några år framöver.
Det känns jättekul att äntligen vara färdigutbildad och få börja arbeta "på riktigt". Faktiskt ännu lite overkligt, om jag ska vara ärlig. Men det förändras nog, ju längre tiden löper och desto fler barn som kommer. Mycket är väldigt strukturerat, vilket passar mig bra. Jag, tillsammans med en kollega, har huvudansvar för ett gäng 1-2 åringar, som alla kommer nya, förutom en. Minstingarna är med andra ord mina. Är så kul att få följa dem från att mest vara två stora ögon och en vidöppen mun, till att bli egna, individuella personligheter som säger ifrån med både kropp och ord, när något är bra eller mindre bra. Det är en häftig resa, mina vänner! Att få se en helt egen liten människa växa fram.
 |
| Min barndomsvän och jag, 1987. |
I söndags var en gammal barndomsvän på besök. Vi har inte träffats på 22 år, men ska jag vara ärlig så kändes det "som igår". Vi var alltså fem år när vi sågs förra gången. Fina minnen dök upp och vi pratade om livet och allt mellan himmel och jord. Det är häftigt att man på något vis bara vet hur något kommer vara, trots att vi inte har haft någon kontakt under alla år. Jag hoppas att vi ses snart igen och inte låter det gå lika lång tid till nästa gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar