Sidor

måndag 14 mars 2016

Dinnertajm

Är inne i en period då jag inte känner mig inspirerad alls och det är svårt att hitta på mat. Påskens mat trollade vi ihop rakt upp och ned härom veckan (men vad sa vi nu då...?), men vardagsmaten känns desto trixigare. Hittade in på koket.se, en för mig ny sida att hämta recept från. Här kommer veckans krubb:

onsdag 10 februari 2016

Veckans matsedel

Idag har regnet öst ned, plaskblöta blev vi under vår korta promenad både till och från öppna förskolan jag och Lilleman. Men det var mysigt att komma iväg en stund, nu när snuvan äntligen verkar vara påväg att försvinna.

Dags för en ny matsedel:

Räk- och citronpasta
Rosmarinkyckling med bacon
Quesadillas med rökt kalkon och nachos
Ärtsoppa och pannkakor
Texmexgryta
Tonfiskspaghetti

tisdag 2 februari 2016

Kommunikation - att prata och att teckna

Jag har varit medvetet sparsam med inlägg om min lilla herre. Helt enkelt för att vi inte vill sprida ut honom över hela etern, vare sig i text eller bild. Har något väl hamnat på internet, så finns det alltid där, någonstans och man vet aldrig vem som ser eller läser, eller vad denne gör med det. Det är också av hänsyn för honom, han kanske inte alls har någon lust att hitta en massa om sig själv som liten på nätet, om ett gäng år... 

Men nu kan jag inte hålla mig utan nu måste jag skriva ett lite stolt inlägg. Sådär skrytigt som alla föräldrar känner för sina barn. För - han är ju så förbaskat häftig och smart, min lilla ettåring! Han lär sig saker så snabbt och utvecklas i ett rasande tempo!

Han pratar inte värst mycket, men han har lärt sig de (för honom) viktigaste orden: sitt namn, Bobbo (en av Babblarna och hans heligaste kompis!), pappa, dlicka (dricka), namnam (äta), hej, ajaj (om nåt är varmt eller förbjudet), vovvov (hund), mao (katt), mu (ko) och givetvis kackack (oftast fågel, ibland groda), brum (bilar och fordon) samt mamma (dock enbart vid väl valda tillfällen). Igår fick han mig att tappa hakan totalt när jag föreslog att det var dags att duscha och han svarade "duschla!".

Hans ordförståelse däremot är enorm. Barn är så jäkla smarta och det viktigaste vi kan göra är att prata, prata och prata med dem. Sätta ord på allt vi gör, känner och ser. För även om de inte själva kan uttrycka sig verbalt ännu så lagras allt inom dem och ett, tu, tre kommer de själva att behärska ett rikt språk - om de har erbjudits detta.

Eftersom jag är lite av en språknörd, som tycker att språkutveckling är jättespännande och häftigt och är utbildad inom just detta i min lärarutbildning kanske det inte är så konstigt att jag tycker att detta är ett jättehäftigt skede i små barns utveckling. Inte heller är det kanske särskilt konstigt att jag brinner för alternativ kommunikation, något som jag på inget vis behärskar helt och hållet, men som jag intresserar mig mycket för och hela tiden försöker lära mig mer om.

För några år sedan fick jag möjlighet att arbeta med TAKK, eller tecken som stöd, och eftersom jag och mina dåvarande kollegor tyckte att det var en självklarhet att alla barn på den avdelning vi arbetade på skulle kunna kommunicera med varandra blev det ett genomsyrande arbete som följde med oss i all aktivitet. Vi utvecklade vårt egen teckenförråd samtidigt som vi lärde barnen, och genom deras nyfikenhet och frågor lärde vi oss allt mer. Det öppnade upp en ny värld för oss och gjorde oss rika. Andra pedagoger som "inte behövde" tecken i sin verksamhet tyckte nog att vi var lite väl uppe i det hela, de förstod inte alls värdet i den alternativa kommunikationen eller hur rika vi blev som kunde prata flera språk. Alla barn i gruppen fick exempelvis personliga tecken, något de var så stolta över, och de lärde sig så snabbt! Det barn som verkligen hade behovet av språket kom in i gruppen och gemenskapen på ett helt annat sätt och vi såg hur hen växte, samtidigt som de övriga barnen plötsligt kunde förstå och även göra sig förstådda med och för densamme. Det var en så häftig resa!

Eftersom jag sett vilka positiva effekter tecken kan ge för språkutvecklingen och för små barns kommunikation, känns det väldigt naturligt för mig att använda mig av det även på hemmaplan tillsammans med min son. Det ger honom ytterligare ett språk och gör att han kommer kunna förstå och göra sig förstådd med mer än det verbala språket. Tecken är inte detsamma som teckenspråk, men det är baserat på teckenspråket och förstärker de viktigaste orden i en mening. Tecken är lättare för ett litet barn att lära sig, innan det lär sig att tala, då munmotoriken tar längre tid att utveckla än rörelserna som ju faktiskt redan finns i kroppen och gör att ett litet barn kan göra sig förstådd och kommunicera långt före det lär sig att prata. Och vilken känsla det är! Jag kan prata med min ettåring och få svar, han kan säga vad han ser och känner och vill, även om han inte har orden. Och, återigen, han lär sig så snabbt!

Jag ser på honom att han har förstått grejen. När vi pratar lyssnar han och tittar, sedan - när han tycker att det är dags - härmar han min rörelse. När vi läser böcker vet han att det kommer något mer än bara ett ord. Han tittar i boken, ser mig peka på exempelvis en mössa och säga mössa, han tittar på mig och ser mig teckna mössa (genom att lägga hela min platta hand två gånger uppe på mitt huvud). Han pekar på strumporna i boken, hör mig säga strumpor och tittar på mig för att se vad jag ska teckna (för ihop mina pekfingrar och vrider mina händer med små rörelser).

Han kan redan många tecken och om jag bara vore lite vassare själv, för det känns som om mycket glöms bort när man inte använder det dagligdags, så skulle han förmodligen kunna ännu fler. Givetvis får många tecken en personlig touch, han har ju inte all finmotorik och många av tecknen kräver ganska mycket, men han gör sig förstådd - framför allt förstår jag honom, inte alltid, men oftast, eftersom jag är med honom hela dagarna. Tecken som han gör: ko, gris, hund, katt, fågel, häst, lamm, skor, strumpor, overall, mössa, äta, borsta tänderna, tvätta händer och mun, duscha, klocka, trött, sova, bil(/fordon).

Något jag också har upptäckt är att han kan nästan alla kroppsdelar. Frågar jag t.ex. "vart är magen?" så klappar han på sin mage. Det var för några veckor sedan som jag tänkte att vi kanske skulle börja lära oss vad de olika kroppsdelarna heter, som jag till min förvåning fick erfara att han redan hade koll på de flesta. Han kan peka ut hår, huvud, öron, ögon, näsa, mun, mage, ben, armar, händer och fötter. Som sagt, de är så otroligt kompetenta, dessa fantastiska små människor!

torsdag 28 januari 2016

Vi har ett hus på vår tomt!

Nu har det hänt massor med husbygget, vi har ett hus!

För exakt en vecka sedan var det dags för husleverans kl.07:00. Vi handlade matsäck och packade mängder med kläder och åkte till svärföräldrarna kvällen innan för att sova över, då det tar 20 minuter från dem till vår tomt och drygt 50 minuter från vår tillfälliga lägenhet. Vi ställde klockan som vanligt och la oss i bra tid. Vid tretiden tyckte vår lilleman att det var dags att vakna och körde ett längre snurrace mellan oss innan han somnade om, så när klockan väl ringde strax efter fem somnade vi om gott. Jag vaknade av att  Johan smekte mig över armen och sa direkt "har vi försovit oss?!"... Men sen var vi effektiva! På med kläder, i med frukost, fixa matsäck. Lilleman vaknade strax efter att vi hade stigit upp - varför ligga ensam kvar?! Vi packade oss in i bilen och åkte genom ett överraskande snöfall mot vår tomt. 


När vi kom fram 07:45 hade de precis satt den första delen av huset på plats och vid tomten finns ett 24 meters släp från Eksjöhus med en glad smålänning, en gigantisk skylift med en norrlänning och en massa snickare som strukturerat samarbetar i högt tempo. Vilken magisk och overklig känsla!


En vacker morgon med strålande solsken blev det sedan. Massor av olika tassavtryck i snön på tomterna ikring.


Sista delen lyfts på plats.


Efter några timmar var det dags för lite lunch för lilleman som nöjt hängt i hela förmiddagen, efter en kort lur i bilen påväg till tomten på morgonkvisten. Han tyckte det var supermysigt med ostmacka och klämmis i baksätet på bilen, medan vi mumsade på våra mackor och drack varm choklad och kaffe. När vi lämnade huset hade släp nummer två med takstolar och garage anlänt och mer eller mindre lastats av. Sjukt vilken snits chaufförerna har med sina långa släp!


Knappt två timmar senare är vi tillbaka och vi möts av att alla takstolar är resta och att det står ett dubbelgarage på plats. Helt galet vad snabbt det går! Vi tänder vår lilla grill och fixar lunch - så mysigt!


Snart är även takplankorna på plats och vi bjöds in till en av våra blivande grannar för att värma oss och dricka lite kaffe. 


När vi kommer ut igen har det blivit mörkt och det sista vi ser innan vi åker hemåt är att takpappen ligger på. Vilket tempo de har haft!



När vi tar en tur förbi huset på söndagen ser vi att de fått på mestadels av läkten också, samt vinskivorna. Vårt hus är tätt!


Igår hade vi också "vägarna förbi", då jag hade ett ärende in till Uppsala och kunde hämta upp Johan. Nu har de fått på tegelpannorna på både huset och garaget! Så fint!

Om några veckor väntar möte med elektrikern, då tror vi att vi ska få titta in i huset för första gången.

söndag 10 januari 2016

Grunden snart på plats





Veckan som gått har varit fylld av en massa trots och ett himla humör, från en liten herre. Det kan inte vara lätt att utvecklas så mycket som de gör de små liven, växtvärk, tandvärk och en massa nya upplevelser och intryck var och varannan dag.

Den första januari knäckte han plötsligt det här med att sätta en fot framför en annan och gick först några steg, tämligen omedvetet, för att snart ta hela tolv steg. Häftigt var det - och kul att vi båda fick vara med när det hände! Idag har han verkligen tränat på det här med att gå och reser sig hela tiden för att ta allt från några steg, till en hel massa steg. Så himla mysigt och roligt! Stolt som tusan blir man också, såväl liten som stor!

I förrgår fick lilleman ärva en pulka av några vänner, den var en superhit och helst ska det gå fort som bara den! Mysigt att vara ute i snön tillsammans, nu när det inte är lika bitande kallt som det var tidigare i veckan.

Idag tog vi oss en tur förbi tomten för att se hur grävarbetet har gått och hur det ser ut där uppe. Det var mest snö... Men man kunde nu se hur stort huset kommer bli och vart garaget ska till att ligga. Kulverten för vatten och värme mellan hus och garage var också nedgrävd och rör stack upp på var sida. Till veckan är det dags för grunden att komma till form. De har grävt för avlopp, el och vatten i huset under veckan som gått. Det är spännande att se hur snabbt allt går!

Under snön, under presenningen ligger grunden till vårt hus.
Blivande gången mellan huset (till vänster) och garaget (till höger). 
Bakom huset ligger mängder med sten- och jordmassor som de grävt ur.
På baksidan av huset.

tisdag 5 januari 2016

Grävandet påbörjat!


Igår började äntligen arbetet på tomten! De började gräva och nästa vecka börjar de mest troligt att gjuta grunden. Den 21:a är det dags för husleverans - gissa vilka som ska sitta med matsäck vid tomten kl.07:00 då?!

Helgen som gått har dock inneburit en del spänning vad gäller just husbygget. På nyårsafton fick vi en bild av en massa virke som låg på vår tomt från svärföräldrarna som av en händelse hade åkt förbi. För en tiondels sekund blev vi uppspelta och glada - hade vi fått något för tidigt levererat? I nästa stund insåg vi dock att det inte kunde vara vårat och började fundera på vems det kunde vara.

Vår första tanke gick då logiskt till våra närmaste grannar, eftersom vi visste att deras platta nyligen blivit klar. Eftersom vi visste att grävaren skulle påbörja arbetet måndagen efter storhelgen, fick vi lite panik då tomten såklart måste vara tom när arbetet ska påbörjas. Jag ringde grannen, som mycket riktigt skulle få leverans av sitt hus om inte allt för lång tid. Hon blev också stressad och började ringa för att få tag på sin byggare och höra om det kunde vara deras virke som kommit tidigt. Då byggaren inte visste något utan var tvungen att försöka få tag på sin leverantör dröjde det till på lördagen innan vi skulle få besked från denne.

Vi ringde vår snickare tillika samordnare för att höra om det kunde vara så att vi fått någon del av leveransen, men så var inte fallet. På lördagen hörde vår granne av sig - det var inte deras virke. Vi försökte få tag på mäklare och andra personer som eventuellt skulle kunna vara till hjälp, utan framgång. Vi ringde även grävaren för att informera om det vi visste.

På söndagen hade vi just gjort ett besök på badhuset när grävaren ringde, det var för mycket virke för att han skulle kunna flytta på det och nu var han stressad - hans tighta tidsplan skulle ruckas och det i sin tur skulle göra att den kanske sprack. Vi var tvungna att ta reda på vems virket var och få bort det, innan nästföljande morgon. Vi åkte upp till tomten och mötte upp svärföräldrarna, tittade runt för att hitta någon information om virket och vart det kunde höra och kom fram till att det var ett Älvsbyhus.

Virket som hade hamnat fel.
Bland tomterna som ligger på området fanns bara en färdig grund som hörde till ett Älvsbyhus, så det enda logiska var att virket hörde till det - mer eller mindre längst ner på gatan (vår tomt ligger precis i början). Vid tomten satt en skylt, vilket det brukar göra, men på denna stod inget namn med beställaren, utan ett smeknamn, trodde vi... Vi försökte ta reda på någon som helst information genom att prata med de grannar som fanns på plats. Vi knackade på hos en familj och spånade lite med dem, strax efter att vi gått där ifrån ringer densamme upp mig och tipsar om att smeknamnet är ett företagsnamn och att det kanske går att få tag på någon genom detta.

I bilen på väg därifrån ringer slutligen mäklaren upp och jag får tag på kontaktuppgifter till grannen som bygger ett Älvsbyhus, denne svarar tack och lov direkt - och får också en smula panik, inte visste han att hans hus blivit levererat eller att det ligger på vår tomt. Han sätter igång och ringer runt för att få någon rätsida på det hela. Efter ytterligare ett tag ringer en byggare upp mig och ber så mycket om ursäkt, tydligen levererar Älvsbyhus med DHL, vilka bara tycks ha lämnat av virket utan att någon har tagit emot det hela. Efter ytterligare ett tag ringer densamme upp för att meddela att han inte har fått tag på någon, inte så konstigt kanske, med tanke på att det är sista söndagen på en storhelg... Han har bara fått tag på Älvsbyhus, som säger att de ska börja lasta huset samma dag. Nollkoll. Det är ju redan på plats (nästan). Han berättar att det bästa han kan göra är att åka till tomten och frakta bort virket under nästa dag, men att han inte kommer hinna dit förrän vid lunchtid. Var det förresten ett Älvsbyhus som låg där...? Jo, och ordernumret stämde visst också.

Nåväl, nu kunde vi inte göra så mycket mer än så. Vi ringde åter grävaren för att informera om vart vi kommit i vårt detektivarbete och trots omständigheterna verkade det då som om tidsplanen skulle gå att genomföra. Natten mellan söndag och måndag sov bara en person gott under vårt tak, lilleman. Övriga snurrade mest runt och sov inte mycket alls. Måndag morgon ringer leveranskillen på DHL mig och ber så mycket om ursäkt, då "det var mörk, lerigt och de inte trodde att någon skulle komma och börja arbetet i mellandagarna hade de chansat och lämnat av virket på det bästa stället - en dålig chansning". Han berättade även att han skulle ha en kille på plats inom kort för att flytta på allt och framåt tiotiden skulle det vara borta från vår tomt, ursäkta så mycket.

Så, slutligen löste sig allt i tid - men hade inte svärföräldrarna råkat se allt, så hade det ju legat där när grävaren kommit för att börja arbetet - och inte kunnat göra ett dugg!