Andra prioriteringar...

Jag skriver visst bara opublicerade inlägg med veckomatsedlar som påminnelse till mig själv numera. Kan vara så att tiden helt enkelt prioriteras annorlunda och den "egna tiden" - som man ovetande hade massor av innan barn - inte längre existerar. Addera till det en skärmtokig ettåring som blir helt galen då en mobil, platta eller dator kommer i hans närhet - och han inte får trycka...!

Vi har firat födelsedagar, min trettionde och Ls första, och så smått börjat pynta det lilla vi kommer att pynta i vår lilla tvåa i år. Grunden till huset kommer äntligen igång inom några veckor och vi är i full färd med de sista valen (ALLA tapeter, färger, kakel och klinker) som ska göras.

L babblar för fullt och härmar ord efter bästa förmåga, idag tog han även sitt allra första steg (tämligen omedvetet...)! Det händer grejer! Han älskar att läsa böcker, titta på bilar och vara med i allt som händer. Det går inte att tro att man ska få laga mat eller dammsuga utan honom inte!

Min mage växer och mini där inne likaså, det sparkas för fullt och av det vi fått se hittills så tycks vi få en envis liten unge till. Nåväl, det är som vi alltid säger, hellre en unge med en massa vilja och nyfikenhet, än en utan!

Här kommer så avslutningsvis en veckomatsedel:

Måndag: Jennys laxgratäng med pesto
Tisdag: Fläskfilégryta i ugn (Arla)
Onsdag: Julmustkyckling (Arla)
Torsdag: Fisksoppa med fänkål och saffran(Arla)
Fredag: Burgare med aubergine och youghurtsås (Arla)
Lördag: Jennys kycklingkebab
Söndag: Jennys fläskfilégratäng

Smaklig spis!

Livet som förändras

Nu har det varit tyst här inne länge... Jag har inte glömt bort bloggen, jag har varit på väg in flera gånger, det är bara det att det jag skulle vilja skriva om, inte känns som lämpligt bloggmaterial. Det har hänt så ofantligt mycket de senaste månaderna, livsomvälvande skeenden, men det är helt enkelt inget jag vill dela med mig av till hela världen. Tyvärr gör det att jag inte heller kan dela det med dem jag skulle önska. Återigen funderar jag på att byta bloggportal, så att jag kunde låsa bloggen så att enbart de som har lösenord kan ta del av innehållet. För bloggen är ett bra uttrycksmedel och jag tycker att det är roligt att kunna dela med mig av mitt liv, även till mina vänner och min familj som jag ju tyvärr inte bor nästgårds med.

Magen med Sprattel där inne, lite mindre än en timme innan äventyret drog igång.

Som ni har förstått har livets bästa händelse skett - livet 2.0. Den 21/11 äntrade vår lilla Sprattel världen utanför magen. Eftersom längtan har varit lång känns det helt fantastiskt att det lilla livet äntligen är här! Ingenting är som det någonsin har varit tidigare och livets fokus är någon helt annanstans än förut. Samtidigt händer ungefär det mesta som kan tänkas hända, på många olika fronter och vårat liv håller på att förändras radikalt.

Att vara mamma är en ny roll, som för mig känns väldigt självklar. Däremot är jag nog lite ängsligare än jag föreställt mig. Jag möter ständigt nya situationer som jag måste lära mig att hantera, på mitt eget sätt. Jag är inte längre bara jag, eller bara käresta heller - vilket också känns tydligt. Allt är ännu väldigt nytt och det är mycket att lära sig hantera. Tiden ska räcka till och jag ska räcka till, till mer. Prioriteringarna blir helt klart annorlunda.

År 2014 var mitt livs resa, trots att vi detta år inte gjorde just någon resa alls - alla våra äventyr till trots, var detta år mitt största. Det var ett fantastiskt år med så många guldstunder, men samtidigt ett år som jag periodvis mådde väldigt dåligt. I framtiden kommer jag förmodligen bara att minnas allt det fina. Och bara det är kanske något fint i sig, hur människan i sig tar bort mindre bra upplevelser och dåliga minnen. Hur kroppen både fysiskt och psykiskt återhämtar sig och mår bättre, bara den får chansen.

Just nu handlar mitt liv som sagt var om mycket mående och skeenden som jag inte vill dela här, men alldeles nyss snubblade jag över något som är högst aktuellt för mig, något jag pratade om häromdagen med en nära vän. Det enda jag kan säga om texten är WORD!

Föda utan rädsla

För ett tag sedan frågade en vän mig hur jag har förberett mig på vad som komma skall. Att bli mamma. Att föda ett barn. Om jag hade läst alla böcker om hur man gör.

Mitt svar var helt enkelt nej.

Det finns så många pekpinnar, tips och  idéer gällande hur man bör göra att jag tror det är lättare att tappa bort sig i allt detta än att hitta sin egen väg. Jag tror inte att någon annan kan säga mig hur jag ska vara den bästa mamman åt mitt barn. Det är en väg som jag själv måste vandra och en sanning som jag själv måste finna. Självklart kan jag ta hjälp under min resa. Men då ska det vara på mina villkor, inte för att någon annan tror sig veta bäst hur jag ska göra. Hur vi ska vara föräldrar till vårt barn är något bara jag och J kan lära oss, genom vår egen resa.

Graviditeten som resa, närmar sig sitt slut och snart tar som sagt var nästa resa vid. Och nu har jag faktiskt läst en bok, som jag vill dela med mig av. Det är Susanna Helis bok "Föda utan rädsla" som jag hittade via Prinsessans dagbok. Den var lättläst och väldigt ödmjuk i sitt förmedlande av olika sätt att ta sig igenom en förlossning, med hjälp av kroppen och tanken som verktyg. Även om jag inte kommer att följa hennes tips slaviskt, så har hennes bok gjort mig lite lugnare och gett mig en insikt i att jag har flera av de verktyg jag behöver inom mig, redan sedan tidigare.

Bildregn

Bjuder på ett bildregn från de senaste veckorna:

Magen (v.37) och jag tittar på tv och inväntar besök från familjen.

Hallen innan renoveringen var i full gång.

Far och make tapetserar, så fint så!

Minilillebror är här under höstlovet och vi fixar halloweenpumpan!

Så fin blev den!

Rostade pumpakärnor.

Höstlovsspelande.

Pumpasoppa.

Magen v.38.

Ett 1500-bitars pussel fick vi ihop, jag och minilillebror.

Finaste vännerna, morgonen efter vår mysiga tjejkväll. Tack alla godingar som kom! <3 td="">

Idag har vi varit hos barnmorskan och allt såg fint ut. Vi följer vår kurva och fick även det glädjande beskedet att Sprattel näst intill har fixerat sig, det vill säga, huvudet är på plats. Så skönt! Då slipper vi i alla fall kejsarsnitt av den anledningen.

Det är full action där inne och förvärkarna har börjat smyga sig på, med skiftande styrka under de senaste veckorna. Vi fick en ny tid hos barnmorskan om två veckor, tre dagar före beräknad ankomst, men det lät inte som om hon trodde att vi skulle ses då - utan snarare höras för att boka en tid för efterkontroll, några veckor senare. Om detta verkligen var som så, eller om det snarare är mina förhoppningar, kan kanske diskuteras... Vi väntar och längtar för fullt!

Hallonbladste

Någon som har provat att dricka hallonbladste?

Jag hittade tips om det via MsBrees blogg och läste då vidare att förutom att innehålla rogivande och avslappnande ämnen, så påstås det ha positiva effekter vad gäller bl.a. att motverka graviditetsillamående, minska smärta under och efter förlossningen samt öka bröstmjölksproduktionen. Det låter ju bara bra alltihopa. Och finns det något som kan dämpa illamåendet så är det mer än välkommet! Jag lyckades hitta teet här och tvekade inte en sekund innan jag klickade hem det. Mer information om det hittar ni här. Nu får vi se om det ger någon effekt, om inte annat så kanske en placeboeffekt! ;)

Små överraskningar

Igår överraskades jag av ett litet paket i brevlådan:

Det var en feelgoodpocket från faster och farbror som tyckte att jag behövde piggas upp lite, nu när jag mest bara går hemma och inte kan göra jättemycket alls. Tack så hjärtligt, ni anar inte hur glad jag blev!

Även mannen kom hem med en present som han fått på jobbet. Det var en kombinerad bröllops-/bebisgåva som bestod av en fotografering. Vilket superbra present! Jätteroligt och jättetack!

Igår fick jag även ett sms om att jag hade ett gravidpaket att hämta ut, spännande! Så idag tog jag mig förbi affären för att mötas av detta:

Det var från Babyland och är ett av de paket som man kan få kostnadsfritt när man väntar liten.

Paketet innehöll mest reklamartiklar och broschyrer, men också en diinglis och babynapp för de allra minsta. Tack så mycket!

Babyshower!

För ett litet tag sedan blev jag överraskad på ett mycket trevligt sätt. Som de flesta av er redan vet så väntar vi smått, närmare bestämt på min födelsedag, den 20/11. Och för några veckor sedan blev jag och Sprattel i magen uppmärksammade av några nära och kära.

Vi hade besök av min äldsta lillebror med familj och jag trodde att vi skulle åka och shoppa. På väg till köpcentret skulle vi bara åka förbi svägerskans farmor, där min bror glömt sin plånbok kvällen innan. Tja, utan plånbok blir det inte mycket shoppat. Jag visste att denna farmor bodde nära en av mina bästa vänner, men inte så nära som det skulle visa sig... Vi gick nämligen upp i hennes trappuppgång och inget anade jag, ens när vi plingade på dörren hos min vän, bara för att säga hej, sådär i förbifarten. Blond tänker ni, men i min värld är ett sånt infall helt logiskt. Det märkliga var bara att innanför dörren stod flera av mina vänner. Förvånad blev jag, men tänkte att det var väl roligt att de hade funnit varandra och att de umgicks! Det visade sig dock att detta var min babyshower och att vi var här för att stanna, inte skulle vi iväg och shoppa heller... Grabbarna fick klara sig på egen hand!

Mina fina vänner hade lagat mat och bakat kakor och vi hade en supermysig lördag med massa babbel och små lekar. Mer överraskad än jag blev, kan man nog inte bli! Bra planerat tjejer och jag kan nog inte med ord beskriva hur otroligt tacksam och glad jag är över att ha er i mitt liv! Tack också för de fina presenterna som vi fick! Kläder, filtar, snuttis och presentkort på massage och otaliga lattes. Fantastiska är ni!

Livets mirakel

Såg en fantastisk film idag som jag ville dela med mig av till er.

Tänk att en sån däringa liten växer inuti min mage i detta nu?!