Att rikta blicken...

En annorlunda helg...

Något är det vajsing med, vad gäller min dator. Kanske är dags att gå igenom allt, rensa, sortera, spara över vad som är viktigt någon annanstans och be min kära it-man "blåsa ur den"... Se om den går att rädda, för nu är den riktigt seg, måste jag tyvärr säga.

Igår verkar en vacker lördag ha passerat. Jag hade helt andra planer än de som utspelade sig. Som solsken, en joggingtur, mys med A som är här på besök, kanske en hojtur. Istället var vi på SÖS akutmottagning i drygt 6h, väntandes, omkringflyttandes och åter väntandes... Smärtan och obehaget som gjorde mig konstant gråtandes sades slutligen vara dubbelsidig bihåleinflammation(?!) och precis som jag känt och misstänkt var munnen full med blåsor, tydligen någon virusinfektion, vilken även har gjort att mina körtlar svullnat upp och är ömma och onda.

Nässpray, Ipren och Alvedon - mina bästisar just nu... Läkaren skrev ut antibiotika, vilken jag fick lova att inte hämta ut om jag inte var tvungen, tidigast imorgon. Idag har jag sovit, läst, sett på tv och tagit det lugnt. Läkaren rekommenderade att jag skulle stanna hemma några dagar för att bli frisk, inte smitta någon annan (varifrån han ändock trodde att jag hade blivit smittad) och framför allt inte dra på mig några ytterligare baskilusker när immunet är som sämst, så jag får väl se hur jag mår imorgon bitti. Problemet är bara det att jag vet att vi redan är underbemannade på jobbet och att alla vikarier redan är inringda och även om min åsikt alltid är att man ska vara hemma när man är krasslig, så känner jag mig nu extremt kluven. Känns inget bra att lämna kollegorna i sticket - för det är så det känns. I'm a bad guy. Hmmm. What to do?!

Snart natten, snart sova. Har ni haft en fin helg? Jag ångrar verkligen att jag inte köpte konsertbiljetter både till Bon Jovi och Pink. Men kanske fanns det en mening med det, jag hade ju i alla fall inte kunnat gå...?!

L.Y.C.K.A!!!

Det var strålande väder imorse och så varmt vid strax-efter-åtta-tiden att det gick att gå i bara linnet! Med det förlorade örhänget i åtanke valde jag att promenera mellan mitt och Johans jobb för att mot alla odds kanske trots allt finna det...

..vilket jag också gjorde! Helt galet! De hade till råga på allt sopats under gårdagen/morgonen och allt grus låg fint vid kanterna. Vad är chanserna att man hittar ett försvunnet litet örhänge som kan ligga varsomhelst, när dessutom alla stenar efter vintern glittrar och har sig...?!

L.Y.C.K.A!!!

Dagen har bjudit på ljuvligt försommarväder och jag har arbetat ute i princip hela dagen. Barn och kollegor har varit på topphumör och kramar har hoppat mellan famnar.

Nu tar jag långhelg, fyllt med mys, vänskap och förhoppningsvis underbart väder!

Första rundan avklarad!

Idag gjorde jag det! Tillslut. Började ladda redan igår, motivationen kom från gud vet var, men jag packade mina träningskläder, bestämde sträckan, tog reda på hur jag skulle ta vägen - och sprang! Första joggingrundan för i år - check! Och jag känner mig så nöjd med mig själv.

Det här med att springa är ju inte alls något naturligt för mig. Men jag har försökt lära mig, i flera år faktiskt. Det har inte varit särskilt enkelt heller, men förra året var det något som lossnade. Bara sådär, helt plötsligt - och för första gången i livet klarade jag av den runda jag hade planerat! Mitt största problem med det hela, förutom att min kropp rent fysiskt inte har fattat hur man gör, har varit och är fortfarande astman. Och just därför måste jag klara det. Jag måste bli bättre. Jag måste utmana min astma och, på ett sunt vis, markera att det faktiskt är jag som bestämmer, inte den.

Som ni säkert förstår kommer jag aldrig bli någon maratonlöpare. Det är inte heller mitt mål. Mitt mål är att utveckla en bättre andning och kondition. Att må bra, helt enkelt! Jag kommer kanske aldrig att springa varken långt eller snabbt och det får vara så, för det är inte det som är viktigt. Det viktiga är att jag tar mig ut och springer. Att jag klarar av den sträcka jag planerar och att jag inte ger upp. Att jag vågar utmana mig själv. Pressa lite till.

Frågar någon om jag ska hänga på och springa något lopp så får den blankt nej. Ni är ju några som har frågat, så ni vet ju. Jag är fortfarande för rädd och har inget självförtroende vad gäller att springa, men en dag kanske... Nu ska jag i vilket fall som helst springa ut till tvättstugan, för tiden verkar springa ifrån mig ikväll. (Och om någon hittar mitt ena favoritörhänge som jag tappade under dagens runda, så tar jag gladeligen tillbaks det!)