E.N.E.R.G.I.?.!.?

Dagarna och veckorna bara springer iväg. Om någon någon gång följde denna blogg så kan denne undra vart jag har tagit vägen. Det är nästan så att jag undrar det jag med...

Om jag får gnälla så är det helt enkelt bara för mycket jobb. En uschlig stresspiral som jag fastnat i och inte kan ta mig ur riktigt, just nu. Jobbveckorna springer förbi och helgerna räcker inte till för att jag ska hinna ladda upp batterierna igen. Vardagen känns grå och även om jag försöker fylla den med viktiga, glädjefyllda och kärleksfulla händelser så känner jag mig alltjämt trött och lagom tråkig. Jag räcker helt enkelt inte till. Varken till mig själv, andra, på jobbet eller privat. Suck. Gnäll. Gnat. Gnuu...

Men så finner jag de där små stunderna som ger energi, även om energin inte går att lagra, utan bara räcker till i ögonblicket. Som den friska, kalla, barmarksvinterjoggingrundan. Gympasset med vännen. Filmmyset med kärleken. Solskensstrålarna på näsan. Fikat med vännen. Kramarna från små liv. Uppskattningen som ibland når ända in i hjärtat. De goda middagarna här hemma. Ljuslågornas dans som fyller vardagsrummet. Sommarplanerna. De (mellan varven) färska tulpanerna.

Ikväll har jag haft impulsbesök av fina vännen Å. Snicksnack och torsdagspannkakor. Innan och efter det tvättstugerier, köksfix, sängrenbäddande, twittrande och dans till Peter LeMarc. Småskratt åt mig själv och glädje. Tack för det.

Helgen som kommer bjuder på ledighet och absolut inga som helst planer. Och ringer du och vill ses, så kan jag tyvärr inte. För jag är upptagen. Med att göra just ingenting. Hoppas bara solen kommer på besök, det vore alldeles ljuvligt, om jag får säga det själv.

Sov så gott! Ge dig själv en stor godnattkram och sussa så sött!

Upplevelser, inredningsdetaljer & renovering

Idag hände det! Vi hittade sovrumslampan, tapet till gästrummet och den övre hallen. Y.E.S!!! Vi har känt att vi stått still och trampat ett tag, en frustrerande trampegrop som vi nu äntligen kan ta oss ur. Jag hoppas vi får fart snart!

Så här ser lampan ut:

Till gästrummet hittade vi en diskret, grå tapet och till hallen:

Kommer bli superbra, tror jag. Nu ska vi bara ta oss ur trötthets- och lathetsmoodet och få lite fart så att det börjar hända lite grejer. På kontoret fick vi lite mer ordning bland alla prylar idag, det är där vi sitter just nu och tjyvsmakar årets första glögg och pepparkakor med ädelost, mums! Sedan återstår småfix som att byta till rätt sängben som ÄNTLIGEN nått oss, samt packa ihop det förbenade vitrinskåpet som inte var nytt när det äntligen kom från Haléns. Retur på det med förhoppning om att ett nytt, som faktiskt är oanvänt och just NYTT, dyker upp inom kort! Skönt när alla små bitar så sakteliga äntligen faller på plats.

I helgen har min mor, far och lillebror varit på besök. Jag tog långweekend och var ledig även i fredags då vi besökte Tekniska museet och utställningen "Game On". Igår gick vi på Chinateatern och såg "Rock of Ages", en riktigt bra musikalshow, innan vi tog oss till favoritrestauranten "Soldaten Svejk" på Söder och avnjöt några öl och god, tjeckisk husmanskost. En skön helg som gärna hade fått vart längre går mot sitt slut.

Nästa helg bjuder på Black Sabbath med andra delar av familjen och vänner, samt förhoppningsvis en del hemmafix och renoverande. Det gäller att fånga varje stund och må gott i den, något som tyvärr är lätt att stressa förbi och glömma bort...

Höstruskmys

 

 

Kandelabern brinner, jag smuttar på ett glas rött, har middagen i ugnen och på spisen, lyssnandes på Goo Goo Dolls - en regnruskgråhöstkväll. Under hösten är det verkligen lätt att deppa ihop totalt. Många gör det, utan att ens förstå själva. Det är någon sorts nystart i hösten, man ska ta tag i träningen, äta sunt och komma i form efter sommarsemestern... Men kära värld!? Egentligen mår nog de flesta allra bäst av att LYSSNA på sina kroppar! Självklart mår alla bra av att träna och röra på sig, äta hälsosamt och ta hand om sig MEN att ta hand om sig handlar även om att tillåta sig det där som kroppen kanske skriker efter... Ett litet glas vin fast det inte är helg, lite godis framför en bra film, en mysig fikadejt med en kär vän. Oavsett dag, tid, väder - det är viktigt att vara inkännande och att ta hand om sig!

 

Dagarna och månaderna springer förbi och snart går vi redan in i novembermånad, min månad! Det har varit en händelserik höst med mångt mycket mer på kalendern. Jag har börjat arbeta efter att ha tagit min examen och ja, jag kan väl avslöja så mycket, att det inte alltid blir som man har tänkt sig! En resa till Italien har vi hunnit med och att renovera vidare i vårt lilla hus. Fler upplevelser står som sagt i almenackan, i helgen kommer min fina vän A på besök och vi ska se Cirque de Soleil samt besöka andliga väsen på Tyresö slott, förutom myspys och god mat. Lite längre in i november är det dags för mig och J att träffa delfinerna, en dröm som går i uppfyllelse, och ännu lite längre framöver kommer govänner från studietiden i Innsbruck på reunion i Sthlm, medan första adventhelgen bjuder på överraskningsdejt för min kärlek. En himla massa ljuvliga saker att se fram emot, som ni förstår!

 

Hur muntrar ni upp er i höstmörkret?!

Hold me

När jag var mycket yngre än idag var jag ett stort fan av Savage Garden. De blev egentligen aldrig sådär hysteriskt stora, men nog känner de flesta till dem. De släppte inte så jättemånga skivor heller, men de gjorde låtar som lättsamt kröp in i mitt hjärta.

I höstrusket sitter jag nu i mitt vardagsrum och rensar bland alla gamla skolpapper, fixar den sista litteraturen inför terminsstarten och gör plats i pärmar och tidningssamlare. En kopp te väntar snart och ljusen på bordet brinner. En gammal cd av just Savage Garden fick förgylla min eftermiddag och några rader som direkt gled förbi, så vackra och förmodligen sanna, lät såhär:

"Do you remember not long ago?
When we used to live for the night-time
Cherish each moment
Now we don't live - we exist
We just run through our lives
So alone
That's why you've got to hold me"
(Hold me - Savage Garden)

En påminnelse mitt uppe i allt det dära. Det gäller att komma ihåg att stanna upp och leva, inte bara låta livet och alla måsten rusa förbi!

Du får inte

Sonja Aldén

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in.
Du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Och du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål,
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt,
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet.
Du får inte säga att du hoppas,
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill.
Du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar,
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro.

Och du får inte andas på min panna,
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart,
men jag önskar inget hellre,
än att du gör allt emot mig snart.

Denna låttext är så underbar! Om kärlekens oskuldsfulla sårbarhet, den är så vacker o skör. Den totala tryggheten i att våga älska. Jag älskar dig, Johan.