När jag var mycket yngre än idag var jag ett stort fan av Savage Garden. De blev egentligen aldrig sådär hysteriskt stora, men nog känner de flesta till dem. De släppte inte så jättemånga skivor heller, men de gjorde låtar som lättsamt kröp in i mitt hjärta.
I höstrusket sitter jag nu i mitt vardagsrum och rensar bland alla gamla skolpapper, fixar den sista litteraturen inför terminsstarten och gör plats i pärmar och tidningssamlare. En kopp te väntar snart och ljusen på bordet brinner. En gammal cd av just Savage Garden fick förgylla min eftermiddag och några rader som direkt gled förbi, så vackra och förmodligen sanna, lät såhär:
"Do you remember not long ago?
When we used to live for the night-time
Cherish each moment
Now we don't live - we exist
We just run through our lives
So alone
That's why you've got to hold me"
(Hold me - Savage Garden)
En påminnelse mitt uppe i allt det dära. Det gäller att komma ihåg att stanna upp och leva, inte bara låta livet och alla måsten rusa förbi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar