Dagarna och veckorna bara springer iväg. Om någon någon gång följde denna blogg så kan denne undra vart jag har tagit vägen. Det är nästan så att jag undrar det jag med...
Om jag får gnälla så är det helt enkelt bara för mycket jobb. En uschlig stresspiral som jag fastnat i och inte kan ta mig ur riktigt, just nu. Jobbveckorna springer förbi och helgerna räcker inte till för att jag ska hinna ladda upp batterierna igen. Vardagen känns grå och även om jag försöker fylla den med viktiga, glädjefyllda och kärleksfulla händelser så känner jag mig alltjämt trött och lagom tråkig. Jag räcker helt enkelt inte till. Varken till mig själv, andra, på jobbet eller privat. Suck. Gnäll. Gnat. Gnuu...
Men så finner jag de där små stunderna som ger energi, även om energin inte går att lagra, utan bara räcker till i ögonblicket. Som den friska, kalla, barmarksvinterjoggingrundan. Gympasset med vännen. Filmmyset med kärleken. Solskensstrålarna på näsan. Fikat med vännen. Kramarna från små liv. Uppskattningen som ibland når ända in i hjärtat. De goda middagarna här hemma. Ljuslågornas dans som fyller vardagsrummet. Sommarplanerna. De (mellan varven) färska tulpanerna.
Ikväll har jag haft impulsbesök av fina vännen Å. Snicksnack och torsdagspannkakor. Innan och efter det tvättstugerier, köksfix, sängrenbäddande, twittrande och dans till Peter LeMarc. Småskratt åt mig själv och glädje. Tack för det.
Helgen som kommer bjuder på ledighet och absolut inga som helst planer. Och ringer du och vill ses, så kan jag tyvärr inte. För jag är upptagen. Med att göra just ingenting. Hoppas bara solen kommer på besök, det vore alldeles ljuvligt, om jag får säga det själv.
Sov så gott! Ge dig själv en stor godnattkram och sussa så sött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar