Slår mig ner vid datorn och låter fingrarna dansa en stilla vals över tangentbordet. När jag i efterhand stannar upp inser jag att jag nog har saknat att skriva...
Det är ett dilemma
att leva i ständig andnöd
men ändå somna skrattande
var kväll.
Man kan inte vara allvarlig jämt,
då glömmer man bort det lilla i det stora
och tar allt för mer än vad det egentligen är.
Problem kan man hitta i varje stund.
Letar man för ofta blir det snart till en vana
och man slutar uppskatta allt det vackra
då det försvinner bland allt som är svårt.
Slutligen ser man bara en grå värld
som tappat hela sin färgpalett.
Att kärlek kan uttrycka sig på olika vis är förvirrande - men ack så ljuvligt.
Ibland svårt att förstå - som ett okänt språk, med krånglig grammatik.
Ibland kan livet kännas som att simma på torra land,
eller som att skrika till en döv.
Det som varit logiskt, tappar all sans.
Men kan man simma på land, drunknar man inte i sjön
och döva kan många gånger läsa på ens läppar...
Den väl dolda hemligheten är den svages sköld.
Att vara självständig innebär inte att man måste klara allt själv,
eller att man blir svag för att man behöver någon annan,
eller ens för att man vågar glänta lite på dörren och kanske släppa in någon genom springan...
Att vara självständig handlar om att våga falla
utan att vara rädd för att inga armar kommer att ta emot en.
Däremot tar den falskt självständige ofta emot sig själv,
då den inte litar på att någon annan kommer att finnas där.
Lika plötsligt som molnet täckt solen,
har vinden åter blåst bort molnet
och låtit solens strålar dansa på kinden igen.
Då gäller det att känna den starka kraften och energin
- och ladda på för allt vad man kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar