Jag kämpar på. En veckas dunderslit kvar - helt sjukt, bara en vecka! Det är verkligen dubbla känslor - superstressad lycka... En vecka. Jag ska typ rädda världen på en vecka. Så sjukt, min examen hänger på ett ynka arbete. Egentligen är det ju inte mer än så. Samtidigt som det känns så avgörande. Helt, ja, galet.
Sommaren är på visit och jag sitter ute på altanen och skriver. Hör fågelkvitter, avlägsna hojar som brummar förbi, skrikande, skrattande skolbarn och vindens sus mellan träden. Inatt behövdes bara påslakanet - utan täcke - det är en speciell känsla. Syrenerna knoppar och slår snart ut i blom - det är en speciell doft, skolavslutningsdoften - som ligger i luften. Den här tiden på året är förenat med glädje och lycka. Det pirrar i kroppen som på nytt får energi.
Nu är det dags att kämpa vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar