IBS & FODMAP

Denna höst har min mage utretts på alla tänkbara sätt. Svart på vitt säger läkare efter läkare att det är just det jag redan vetat och medicinerat de senaste 10 åren. IBS. En sån där besvärlig problematik. Det där som blir kvar efter att alla andra saker som det möjligen kan tänkas vara utretts och plockats bort från listan. I december väntar den förhoppningsvis sista obehagliga undersökningen och därefter får vi se om något nytt dyker upp. Mest troligt inte, men lika bra att utesluta allt som går att misstänka.

Och jag är tacksam över att jag inte har någon livsfarlig sjukdom eller behöver opereras på något sätt eller vis. Tacksam över att jag "bara" har en orolig, öm, överaktiv tarm som aldrig slutar skicka signaler till hjärnan. Jag har lärt mig att leva med det, tack vare mediciner som gör att jag kan fungera som vilken annan Svensson som helst. Ha ett heltidsjobb och kunna vara där. Ha ett normalt socialt umgänge. Kunna välja aktiviteter och nöjen utan att behöva välja bort. Anpassa vissa saker. Inte utsätta mig för onödiga situationer där jag vet att jag inte mår bra. Med hjärnhand bestämma mig för att vissa saker bara måste fungera, hur jobbiga de än kan kännas.

Jag tycker det är jobbigt att alltid ha ont i magen. Det gör jag. Men det har blivit en vana. Och som sagt, nu för tiden lever jag som vem som helst annan. Mina problem har jag lärt mig att hantera och kunna kontrollera till viss del. Men, jag önskar att jag slapp ha ont jämt. Önskar att jag inte behövde äta några mediciner. Helst av allt skulle jag vilja kunna äta vilken mat som helst, hur som helst, när som helst, utan att behöva tänka mig för eller dubbelkolla eller efteråt se ut som en gravidifemtemånadenkvinna.

Just nu har jag fått möjlighet att ta del av en kurs i FODMAP där jag får lära mig att kontrollera min mage, genom kosthållning. Jag har just börjat och jag kan villigt erkänna att jag skjuter stort hopp till detta, men tycker så här i startgroparna att det känns otroligt jobbigt. Det är så "lätt" att bara välja bort vissa saker i kostväg, att byta ut delar, att ibland välja att bli uppsvälld och bubblig, eller ja, veta att det är så jag blir när jag äter, men att det påverkas mer eller mindre beroende på vad jag äter och hur jag mår i övrigt.

Än så länge har jag inte landat i FODMAP-tänket och tycker mest att det känns svårt och jobbigt. Att jag inte kan äta någonting - fast listorna tydligt visar det motsatta. Jag känner mig osäker och vet inte riktigt vart jag ska börja och hur jag ska hitta fram. Men, alltså hallå, jag lär mig förhoppningsvis snabbt! Sista tiden har dock varit jobbig. Eftersom jag har levt med detta så länge har jag vant mig vid det och jag har lärt mig att fokusera på annat, att inte tänka på det onda. Men det senaste halvåret har varit värre, mycket värre än på länge. Den senaste veckan skulle vi analysera vad vi åt, hur vi åt, när vi åt osv. Något som enbart ledde till ett fokus på magen och genererade i mer (medvetenhet om det) onda och strulet.

Som sagt. Jag hoppas verkligen att detta ska kunna hjälpa mig. Tänk vad underbart det vore att lära sig vad som fungerar och inte och därefter kunna kontrollera magen, in i det minsta! Att kunna välja när det "är värt" att ha lite ont i magen, om så blir. Tänk om jag kan "lära" mig äta vanliga mjölkprodukter igen - efter drygt 17 år utan dessa. Tänk om jag inte behöver leva med magkramper varje dag!? Då är det värt det!

Jag sitter vid datorn och forskar kring vad jag kan äta och inte. Försöker hitta recept och produkter som jag behöver lära känna och byta in mot de "gamla vanliga". Helt lätt är det inte. En helt ny värd. Tur att Google finns! Snart är jag redo att åka och handla och leta bland hyllorna för att hitta gluten- och laktosfria alternativ, fiberhusk, pofiber, quinoflingor, bovete och mjölmixar. Vi får se vad butiken har att erbjuda...