Guldgranne!

Vi kör ett inlägg till när jag ändå är i gång... En liten nostalgitripp eller kanske känslotripp - men det är ibland så frustrerande att inte vara där i livet som man vet att man skulle kunna vara och vill, vill, vill. Allt har sin tid, absolut, men redo för det ena eller det andra blir man kanske aldrig förrän man plötsligt står där. Dagarna, veckorna och månaderna springer förbi - hänger man inte med händer hela livet, liksom i förbifarten. Nåväl, nog om det.

Bestämde mig för att kasta ihop en liten surprise inför morgondagen, men när smöret väl står på spisen inser jag att jag står utan kakao. Och det går ju bara inte! Skuttar över till grannen för att fråga, men inte heller han har, däremot är han precis på väg ut genom dörren och bestämmer sig för att stanna till på affären på väg hem. Vadå bra granne?! Så, nu, en liten stund senare kan jag fortsätta med bakerierna - självklart får även grannen ta del av det färdiga resultatet!

Här några bilder från den härliga helgen i Umeå: