Jag bara måste berätta något!
Gymnasietiden är väl en del av livet som man aldrig glömmer. Det är en period då man utvecklas mycket som person och, minst sagt, har en hel del för sig. Jag minns tiden med både glädje och sorg. Jag har många fina minnen som värmer i hjärtat, samtidigt som det personligen var en tuff tid full med skador och sjukdomar. Jag gick danslinjen och gick i "pilotklassen" i min stad.
Det jag egentligen vill berätta om handlar egentligen inte så mycket om själva tiden, utan om en tjej som gick i min klass. En oerhört sympatisk, karismatisk och trevlig tjej på alla vis, Sara. Nu är det många år sedan vi träffades och vi umgicks inte särskilt mycket under gymnasietiden heller. Men Sara kommer alltid vara Sara och finnas med mig, genom livet. Herre gud vad detta låter konstigt! Jag ska försöka nå min poäng, varför jag plötsligt hyllar en gammal klasskamrat som ni aldrig tidigare har läst om hos mig. För anledningen är egentligen enkel.
Sara är en förebild och har gjort det vi alla borde göra! Hon har tagit språnget och vågat satsa, hon har följt sitt hjärta och befinner sig nu i USA. Hon samlade ihop det mod hon behövde och bestämde sig för att satsa på sina drömmar, som hon själv uttrycker det "testar man aldrig får man aldrig veta".
Ibland önskar jag att jag vore liter mer som just Sara. Förmodligen skulle alla må bra av att våga tro lite mer på sig själva och inte bara drömma och vänta på att något ska slå in, utan ge allt en rejäl knuff och faktiskt förverkliga sina drömmar - oavsett vad de nu kan tänkas handla om!
Jag beundrar Sara och blir både stolt och berörd när jag ser glimtar av henne, i bloggen & ute på nätet. För Sara är en sån människa som man bara kan glädjas åt och önska all lycka i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar