82 dagar

Solsken och blå himmel, men kallt och ... så.

Har haft en ledig långhelg, så idag är det bara att ta tag i plugget igen.

Önskar jag var två år fram i tiden. Önskar så mycket, längtar så mycket. Jag lurar(?) mig själv som så många gånger förr, att det blir lättare sen. (Kära vän P, visst sa vi alltid att det blir lättare sen? När man blir vuxen? De två kilometrarna har inte blivit kortare än... Blir det lättare sen? Landar man någon gång, eller missar man allt, medan man väntar?) För då är det äntligen dags. Det jag längtat efter i hela mitt liv. Mitt liv. Livet. (Med den jag älskar.)

Nu kaffe.

Förresten, planerandet av vår Österrikeresa går framåt. Igårkväll började vi lägga upp rutten. Det är mindre än tre månader kvar (blev tvungen att göra en nedräkning, 82 dagar!). Känns häftigt. Vi ska göra det här. Det är verkligen VÅR resa!