Uppochneddag

Upp och ned och in och ut.

Ibland är det bara så det är. Endel dagar hänger man inte ens med själv, man skrattar och allt är bra och sedan är man ledsen, eller irriterad och kan inte göra något åt det. Ibland hjälper det inte ens att bita sig i tungan. Och så vill man bara gråta, men då måste man ta tag i sig och hoppa i den yrkesroll man har. Till slut kommer man i alla fall hem och får den där kramen man behöver. Ibland några snälla ord och så känns det lite lättare. Det bästa är att man vet, att imorgon kommer en ny dag, som förhoppningsvis inte är lika oberäknelig.

Nu ska vi se på film och imorgon skiner förhoppningsvis solen igen.