En såndära dag, ni vet

Jag bär på en olustig känsla inom mig. Jag kan liksom inte sätta fingret på vad det egentligen är, men det välbekanta trycket över bröstet låter sig inte glömmas bort. Är glad och ledsen samtidigt, sådär ni vet. Inte lustigt alls.

Det är långa praktikdagar, som inte känns helt hundra och sedan borde en massa mer skola göras när jag kommer hem, men jag orkar helt enkelt inte. Allt tar stopp vid bara tanken. Vore ju lättare att göra det man borde också är det bra sen, men nej. Går bara inte.

Vill ha helg, andas och bara mysa. Inga krav, ingen press. Känns som jag inte gör annat än längtar till helg. Vill ju leva och njuta varje dag. Av allt och ingenting.

Hur mår ni där ute i höstrusket?
Vad gör ni när sådanahära dagar dyker upp hos er?