Morgondagen inställd!

Igår meddelade jag min goda herre att morgondagen (läs: idag) var inställd. Inte bara dess innehåll, utan hela dagen i sig... Tja, det kanske inte riktigt funkar som så, men ibland skulle man nästan önska det. Hur värdelöst som helst är det inte att vara sjuk?

Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över att jag pluggar på distans. Det innebär ju att jag tekniskt sett, (om bara tekniken funkar, vill säga... hehe!) mer eller mindre, alltid kan infinna mig på seminarier, föreläsningar och grupparbeten.

Skolbänken är vid mitt köksbord, i min soffa... ja, i vissa fall till och med i min säng! Aldrig helt frånvarande. Aldrig helt "ner i varv". Vet inte om det är bra eller dåligt. Jag har förvisso oftast god självdisciplin och kan likväl "slå på" som "av" skolan, utan det minsta dåliga samvete - något som är mycket skönt! Men ändå... Det finns ju nästan ingen ursäkt för att inte vara "i fas" och "med i matchen". Kanske är därför som jag så gärna jobbar, parallellt? Det blir nästan som en utmaning för mig själv...

Längtan till dagen då jag står där med mitt examensbevis i handen är stor. Tänk den dag jag får jobba och BARA jobba. Komma hem och vara ledig. Inte pussla ihop all tid med allt... Äga min egen tid. Ja, det ser jag fram emot. Att vara upptagen på dagtid, vara lagom trött efter en arbetsdag - precis som alla andra! Ja, jag vet att jag då kommer att längta tillbaka till studenttiden, men just nu...

Sikta på månen och landa på en stjärna!