När orken och energin tar slut

Alla dagar mår man inte riktigt bra. Och ibland tar det lång tid innan man inser att man inte mår så bra som man vill tro.

Jag ser mig själv som en glad och positiv person, jag tycker om att vara glad och intalar mig själv att saker och ting går bra om man bestämmer sig för det. Jag peppar gärna andra och försöker hålla mig optimistisk i de flesta lägen. Om någon annan inte ser ljuset, så försöker jag få det att lysa starkare.

Det är bara det, att ibland tar all ork och energi slut. Bara sådär. Och då vet inte jag vart jag ska få ny energi ifrån. Det känns inte som om någonting hjälper. Jag blir jätteledsen, får svårt att andas, är lättirriterad och ser ingen som helst mening med någonting. Jag känner mig fruktansvärt ensam, fast jag har människor omkring mig och framför allt så känner jag inte igen mig själv.

Då försöker jag komma på vad jag ska göra för att vända på steken. Ibland behöver man få vara ledsen, gråta av sig och andas ut. Fokusera och tänka på sig själv, andas medvetet och långsamt, ta promenader, yoga, ta ett bad, träna eller bara göra ingenting. Det är inte alltid det hjälper att prata, men jag behöver få känna att jag är bra utan att jag behöver göra något speciellt, att någon pysslar om mig, säger snälla saker, peppar mig eller bara rör vid mig. Jag måste få koppla bort alla måsten, allt hemma, allt som har med jobb att göra, allt i skolan - ja till och med vännerna.

Det är så märkligt, alltihop. Men jag misstänker att alla hamnar i dessa lägen emellanåt. Jag tycker bara det är så läskigt när jag inte kan sätta fingret på vad det grundar sig i, varför det händer just när det händer. Som om någon har smygit förbi mig och stulit mitt inre ljus.

Är det någon som känner igen sig?
Isåfall, vad gör ni när det händer?

Jag hittade några bra sidor om detta:

- Stress - ignorera inte varningssignalerna

- Hälsotips: Stress och utbrändhet
- Enkla tips vid stresshantering