Paus i livet

Update 15:20: vilken kämpig dag! Läsa, läsa, läsa! Har inte kommit till själva uppgiften ännu. Så detta blir nog mer än en åttatimmarsdag i skolan. Har skiftat rum, litteratur, pauser med mat, frisk luft, promenad. Har sådan huvudvärk. Äntligen igenom ett informativt kompendie som var jätteintressant, men tog tid. Dags att välja texter och börja vinkla.

Update 10:06: varför är det så svårt att komma till skott?! Få ändan ur, komma igång?! På med kaffet, nu MÅSTE vi köra! Pepptalk, pepptalk!

Första pausen. Nu har jag pluggat 1½h, läst observationer och funderat över mina studiekamraters upplevelser. Vissa mer färgade än andra. Ute är det tungt jämngrått och regndropparna ser ut att hänga precis vid molnens underkant. Störningsmomentet som är värst; grannens galna trollkungssnarkningar. Nu satte jag på stereon, bara för att slippa hans tunga tummerstockar, något jag inte ofta gör - nästan så jag skulle vilja vrida på rejält, är så trött på dessa långdragare! Ska man köpa en sån där näsvidgare o lägga i brevlådan kanske?

Hemtentan går ut på att man ska välja två lärsituationer, en utifrån den egna observationen och en av mina studiekamraters, för att sedan genom utvecklingspsykologiska metoder (så som behavourism, kognitivism eller sociokulturell teori etc.) vinkla dessa och på så vis visa att jag förstått och "kan" teoriernas betydelse, samt hur det påverkar verksamheten.

Min(a) handledare på förskolan är nyfikna och frågar vad jag för närvarande arbetar med i skolan och blir själva åter "sugna" på att läsa någon kurs för att utvecklas ytterligare. Det är kul att de visar intresse och undrar hur det går för mig, samt att vi kan diskutera utbildningen nu och då.

I övrig var många av barnen jätteglada att jag var tillbaka igår, "det var jättelängesedan" som en treårig flicka sade igår. Många av barnen hade åter blivit lite småblyga och stod i början av dagen o plirade mot mig, lite försiktigt på avstånd. Men så glada de blev då jag besvarade deras leenden och vinkade. Tänk att så lite betyder så mycket!?

En mamma som jag tidigare bara sett, men ännu inte hälsat på, kom fram till mig intresserat och glatt. Hon berättade om hur hennes dotter försökt berätta om mig hemma efter första dagen, innan hon själv hade hunnit se min presentation som sitter på anslagstavlan i alla avdelningars hallar. Dottern hade haft lite svårt att placera mig, jag var ju inte en fröken, men det var tveksamt om jag var ett barn. Slutligen hade hon konstaterat att jag trots allt var mer som en fröken, fast ändå inte riktigt... Och det hade hon ju helt rätt i. Denna flicka är helt bedårande söt och underbart snäll. Jag blir så glad av att vara i närheten av alla dessa underbara barn!

Nu är rasten slut och det är dags att ta tag i ett häfte som skall läsas innan jag väljer mina två observationer som skall desekeras. Vi hörs!